i will not be the fat one

Varför lägger vi egentligen så mycket energi på att bli smala och "snygga"?
Det tillhör nog allmänbildning att speciellt tjejer lägger ner väldigt mycket tid och energi på att bli smala. Det påverkar våra tankar, våra val i mataffären, våra släktmiddagar, våra filmkvällar, våra fritidsaktiviteter...
Barn är nyfikna på världen och vill förstå den, det måste de för att känna nån struktur och känsla av sammanhang. Enda sen man är liten får man budskapet att när man blir stor ska man som tjej bli smal, vacker och glad. Budskapet kommer från barbiedockor och disneyfilmer. Senare får man det från veckotidningar och tvserier. Till och med i läroböcker i biologi är alla tjejer smala.

ps. bara jag som ser kopplingen mellan homosexuella designers och pojkliknande modeller?

Vi lägger massa tid på att lära oss hur man gör för att bli den evigt glada barbiedockan. En hel industri tjänar miljarder på det. Skönhetsoperationer, skönhetsprodukter med allt från krämer för hud, hår, ögonfransar till smink för att täcka och framhäva det som enligt normen ska täckas och framhävas.

Men all den tid vi lägger på att bli så snygga vi bara kan, gör det att vi missar andra saker? Är det därför vi inte är toppchefer?
Det finns en glastak som gör att tjejer och kvinnor inte har lika lätt att komma hur högt som helst på statusstegen. En kultur där de manliga cheferna trivs med att vara manliga chefer och därför anställer nya manliga chefer. Även om man skulle gå utanför normen - inte bry sig om sitt utseende alls, så skulle man inte för den sakens skull kunna ta sönder det glaset. Jag tror att det ligger väldigt mycket på en strukturell nivå att främst män lyckas i livet. Kvinnor fokuserar på fel saker, ja. Men de har heller inte förväntningar på sig att de ska nå jättelångt, och som vi alla vet så påverkar förväntningar väldigt mycket.
Det är därför jag blir så grymt inspirerad av just starka kvinnor.

Jag tror att många vill bli smala av just den anledningen att man någonstans bara känner att "det är inte så här jag är menad att se ut, jag ska vara smalare/snyggare". Man har sett skräckexempeln på ena sidan och hollywoodkändisar på andra sidan. De allra flesta av oss ligger i mitten och i vårt moderna samhälle är alla sin egen lyckas smed. Vi har förmågan att se ut som hollywoodstjärnor (åtminstone tänker vi det), så vi är på något sätt tvingade till att försöka. Eller låter vi oss tvingas?

Jag menar inte att jag är "bättre" själv. Självklart hade jag inte varit så besatt av utseende om media inte lyft upp den specifika kvinnokropp som lyfts upp. Men jag hoppas att jag gör det på ett sunt sätt. Dvs att jag gör saker som är sunda. Äter på ett sätt som gör att min kropp mår bättre, inte sämre. Och älskar min kropp under tiden så att även mitt psyke bara mår bättre, och inte sämre.
Jag hoppas slutligen att ni som läser min blogg inte får sämre självkänsla utan bara bättre och bättre!
Alla har vi saker vi kämpar med. Men det viktiga är att vi inte tror att vi är mindre värda för att vi åt massa kakor eller godis eller fyllisjälv trots att det inte var vårt mål.

Nu - havgregrynsgröt med russin och kanel!
Om två timmar ska jag ha två danspass och sen dricker jag bara ett glas mjölk efter (för proteinerna) och sen är det slut på denna matdag!